Death_And_Vanilla_st

Death And Vanilla
s/t
Kalligrammofon #23 / Hands In The Dark HITD 009

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: ons, 2012-03-07 23:37

Den hypnagoga trenden lever vidare. Detta kreativa och sinnesutvidgande tillstånd mellan sömn och vakenhet nämns numera som självklar inspiration bland vissa musiker, författare, konstnärer och filmskapare. I filmens värld har det länge varit lockande att låta åskådaren gäckas och kastas mellan svårtydda bilder av dröm och verklighet. Publiken har delvis vant sig vid att färdas i inre resor, mellan tidsperioder, mellan gamla och nya minnen. Även i musikens värld har det under det senaste årtiondet kommit en aldrig sinande ström av skivor där det mentala lyssnandet sker i flera lager, eller i ett gränsskikt. I bästa fall blir det suggestiv och fördjupad lyssning, i värsta fall alltför intellektuellt och konstlat.

Som avgörande inspiration till den här skivan nämner Malmöduon Death And Vanilla två av mina favoritrullar, båda säregna och hypnotiska sjuttiotalare: Peter Weirs Picnic At Hanging Rock och Nicolas Roegs Don't Look Now. Bägge filmerna skildrar en kuslig och mångbottnad värld i vilken det är svårt att veta vad som verkligen händer, vad som är sant och verkligt. Jag kan förstå den gränsöverskridande utmaningen för en musiker: kan man på något sätt skapa musik som närmar sig den dimmiga och svårfångade känsla som de här och liknande filmer förmedlar? Kan man göra musik som är drömsk men ändå närvarande, andlig men ändå sinnlig, ful men ändå vacker?

Death And Vanilla har verkligen ett adekvat bandnamn. Det skulle fungera fint som innehållsdeklaration till en lika fatal som syndfull dessert. I deras musik korsbefruktas också det mörka (mysticism, udda soundtracks, märklig library music) och det söta (pop, franskt 60-tal, Moog-blipp) på ett mycket aptitretande sätt. Förvisso har väl kanske band som Stereolab och Broadcast redan mutat in detta område – ska man vara hård och ärlig så ekar det Broadcast lite väl mycket på sina ställen – men jag tycker ändå att Death And Vanilla gör det bra. Väldigt bra. Deras psykedeliska, filmiska och lätt förvridna krautpop håller högsta klass och jobbar sig fram med både motståndskraftig integritet och lättillgänglig charm.

Skivan släpps i fysisk form enligt följande: 300 LP (gul vinyl), 150 CD (digipack).

Youtube: Wildbirds & Peacedrums

Årets texter

2014
Missat något? Vi recenserade över 160 skivor under första halvåret. Plus artiklar, spellistor, radio, konsertrecensioner... nu är allt samlat här.

Youtube: Entourage