Kaoru Abe: What Beyond

Kaoru Abe
What Beyond
King Harvest/What Beyond 206230608

Av: Thomas Millroth

Den japanske altsaxofonisten Kaoru Abe (1949-1978) omgavs av ett rykte som en ruskig avantgardist, en vilde på sitt instrument; en provokatör på scenen. Denne extremist i jazzen var relativt obekant utanför Japan men efter sin för tidiga död i droger 1978 fick hans skivor spridning över hela världen.

Så här i efterhand låter inte hans musik mer extrem än Frank Wrights, Arthur Jones eller för den delen Bengt "Frippe" Nordströms, som ju onekligen erbjuder ett parallellt öde (minus drogerna).

Abe fick sitt rykte som vildman i en tid då detta nog var ett ideal. Han är ju en perfekt romantisk hjälte. Lyssna bara på hans liveinspelningar, innerligheten, intensiteten, satsningen och så efteråt en kort tystnad och några förströdda applåder från den fåtaliga publiken.

Så är det även på detta album, som tidigare figurerat som bootleg under titeln Winter 1972. Det var i början på 80-talet med miniupplaga om 100 ex. Så kom LP:n med detta namn 2004. Detta är vad jag förstår en CD som gjorts utifrån originalbanden. I alla fall har denna solokonsert räknats som en av Abes kanske bästa, och den ägde rum i Mantohihi i Osaka den 16 december 1972. Det verkar ha varit ett bra år förresten, det finns också utgivet solospelningar från sommaren samma år.

På 70-talet önskade sig publiken ofta spräckjazz om det skulle vara fri form. Men i dag låter hans musik mer skiftande än jag minns den. Han är virtuosare än "Frippe", annars har han samma attityd. Något banalt tema dyker upp i skärvor, extasen, besattheten är total. Det här är en musiker som inte vet någon måtta. Det är sant. Men i hans starka strävan att skapa eget skimrar musiken förbi inte bara i ett flöde, den snubblar, den saktar in, han vänder och vrider, stannar upp i långa lyriska partier. Ja, de långa solona byggs upp som metriken i en dikt snarare än som musikstycke. Han sätter medvetet olika uttryck mot varandra. Stannar flödet med plötsliga trillar, som för att fästa uppmärksamheten på någon sekvens.

Det är berg och djupa dalar, svindel för djup och djärva klättringar, men nog finns det mycket tid för honom att förundras.

Men visst är Kaoru Abe en extasens musiker. Han försöker inte avbilda den, han vill vara den.
Detta är en mer än välkommen utgåva.

Kommentarer

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
  • You can use Markdown syntax to format and style the text. Also see Markdown Extra for tables, footnotes, and more.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <p> <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd><img><h2><h3><h4><h5><hr /><br />

Mer information om formateringsmöjligheter

Genom att skicka detta formulär accepterar du Molloms villkor.