Novi Sad Mort Aux Vaches

Detta är en utgåva med överraskningar. Först det tunga konvolutet som består av tre bitar ur en gammal vinylskiva. Etiketterna är kvar och tydligen fanns något som hette Alignment på det gamla originalet. Sedan lägger jag på Novi Sad och möts av åtta minuters inledande tystnad. Fast kanske inte. Jag vågade aldrig ta reda på om det långt nere i stillheten fanns ljud och musik dolda. Antagligen var det så, jag anade det, men vågade inte riskera högtalarna med att skruva upp på fullt skaft. Mycket riktigt belönas mitt tålamod med en eruption av ljud. Den kan beskrivas som en knastrande antänd lavaström eller också ett vresigt hav. Ljuden stiger och stegras. Det hörs att detta fyrtiofem minuter långa stycke ursprungligen skrevs för radio. Antagligen minus tystnaden.

Grekiska Novi Sad är nya stjärnor på mikroklangernas scen. Eller kanske det inte är mikroklanger trots de många små ljud och collage som ingår i stycket, röster och kan det vara havsbrus också. Det finns en våldsam kraft som klättrar högre och högre och fyller allt mer av uppmärksamheten. För att slutligen klinga bort som dyningar. Det är målande och storartat. Vad jag skulle kunna invända mot är en viss konventionell känslosamhet i upplägget, som liknar vanlig dramaturgi, men kanske det förklaras av radioformatet.

I alla fall är det en mycket övertygande utgåva, ett helgjutet ljudstycke i en förpackning som är värdig Staalplaats bästa infall.