Originalljudet: s/t

Endast Sverige svenska musiker har och varifrån Originalljudet kommer, jo, det hörs. Deras trevliga, självbetitlade debutalbum är instrumentalt men här liras på folkliga dialekter med långt djupare rötter än den förment nationella tonen.

Originalljudet består av fem musiker som trakterar akustiska instrument. I kretsar av lightimprov behöver inte det säga ett smack, men här hörs bildade musiker som inte gömmer sin nyfikenhet bakom trevande och tassande för att dölja svagheterna. Nu är förstås notläsning och spelskicklighet inga avgörande garanter för att det i slutändan blir spännande musik, men det behöver inte heller skada med lite know-how före de konstnärliga utbrotten.

Bra att kunna lira är det om man tar sig an en polska och vill få det att svänga också för lyssnare med öra såväl Jan Johansson och Stina Nordenstam. Eller för Satie och Lasse Holmer, om namn ska nämnas. Eller Fred Frith och Moondog. Eller…

Influenserna dignar med självklarhet på de nio låtarna, än kryper de fram i vals på såg, än i jazzprog på fela eller i zigenarmusik på dragspel och klarinett. Jens Peterson Berger håller igång ett oortodoxt batteri (”sough machine, drum-chair, brainwave generator”), Rosali Grankull växlar lyriskt mellan piano och altsax, Egil Sandström är len med sin kontrabas, Hansjörg Ehammer spelar dragspel med bälgen ofta inte mer än halvvägs fylld, och Aron Junkers blås mäter inte krafterna, för den här musiken är inte musiklig och karaktärsfast utan snarare nykär, småfull, solig. Deras version av Saties 3 Gnossiennes för piano, bas och trombon är exempelvis en ljuvligt inspirerad och lättvispad jazzminiatyr.

Att det är Kalligrammofon som släpper Originalljudet säger en hel del. Bolaget har en fin, egen profil med släpp av till exempel Viktor Sjöberg, Tsukimono, Dead Letters Spell Out Dead Words. Av Originalljudet vill jag definitivt höra mer än denna halvtimmeslånga, rara pralin.