The Peärls Before Swïne Experience: Debris Reassembled

I en intervju i cd-häftet berättar George Kentrosatt en av grundidéerna med Pärlor För Svin (eller The Peärls Before Swïne Experience) var att avmystifiera konstmusik. Musiken skall vara direkt med en emotionell kärna. De spelar oftast korta stycken och musiken ska fungera i olika miljöer. Jag har bara sett dem en enda gång, men förstod omedelbart ”svinfilosofin”. Det var lika mycket energi som vilken rock- eller punkkonsert som helst. Långt ifrån den där andaktsfulla stämningen som man - möjligtvis fördomsfullt – kanske tänker sig finns runt en ensemble som spelar nutida konstmusik.

På tredje albumet tar sig Sara Hammarström (flöjter), Mårten Landström (piano), Mats Olofsson (cello) och George Kentros (violin) an åtta stycken av svenska tonsättare. Flertalet, kanske samtliga, är komponerande direkt till Pärlor För Svin. Musik av: Henrik Strindberg, Fredrik Hedelin, Christofer Elgh, Kim Hedås, Mattias Petersson, Pär Lindgren, Peter Hansen, Tony Blomdahl. Förutom Blomdahls attack-komposition är det lugnare musik jämfört med de två tidigare skivorna, men det är inte på något sätt försiktig eller minimalistisk musik. Många spännande saker sker i alla verk.

Fiol, cello, piano, flöjt. En lite annorlunda sättning. Inget ont om vanliga stråkkvartetter, men det blir en annan sak med flöjterna och pianot som partners med stråkinstrumenten. Jag har haft problem med västerländsk konstmusik ett tag, hela formspråket, instrumenten, och grinar illa några gånger, men det är inte musikens fel, utan jag som känner ett ständigt sug efter ickeeuropeisk musik och kultur.

Jag fastnar framförallt för fyra av skivans stycken. Henrik Strindbergs ”Lågmälda Göranden” är musik i ständig rörelse, tystnaden är delaktig och skapar en laddad kontrast mot de snabba, flygande passagerna som river upp och skakar om. Mattias Petersons ”1st Application” är något helt annat. En dator är programmerad så att den är en motstämma, den bemöter vad som spelas, och gör således varje framförande unikt. Glidande musik, elektroniken och de akustiska instrumenten rör sig mot varandra, går ifrån varandra, men liksom trycks mot varandra, det finns ingen återvändo, dragningskraften är för stor. Det ingår även elektronik i Fredrik Hedelins ”Pärlspelet” men inte med samma lyckade slutresultat.

”Så Snart” är namnet på ett sex minuter långt stycke av Kim Hedås. En flyktig känsla etableras, möjligen med stresstema, men långsammare rörelser tar över då och då med Sara Hammarströms flöjt som kompass. Händelserik musik att återvända till gång på gång. Tony Blomdahls ”Anti-Focus” är – icke oväntat – stenhård. Fascinerande att höra noise i kammarmusikform. Fiolen gnider och gnisslar, hårda bankande slag på pianot och tandläkarborren ligger någonstans och vibrerar. En suverän final på en skiva rik av intryck.