Den 9 februari 2014 gick en av Sveriges mer okända, men banbrytande, komponister ur tiden. Roberta Settels föddes 1929 i New York och utbildade sig i både konst och musik vid The Arts Students League och Juilliard School of Music. På 1960-talet flyttade hon till Sverige och blev en pionjär inom den elektroniska musikscenen i landet. Trots sin unika ställning och sitt tidiga bidrag till elektroakustisk musik, har hon förblivit en dold gestalt. Hennes verk, inspirerade av politiska frågor och existentiell isolering, erbjuder både ett känslosamt och utmanande ljudlandskap. Settels skapande genomsyras av en imponerande kombination av vision och teknisk skicklighet, som förtjänar att uppmärksammas och belysas.
En av de första kvinnorna i svensk elektronmusik
Settels var en av de allra första kvinnliga komponisterna att färdigställa ett elektroakustiskt stycke i Sverige. Hennes första verk, Se upp, komponerades 1970 vid den nystartade Elektronmusikstudion (EMS) i Stockholm på uppdrag av Sveriges Radio. Verket, som är nästan sex minuter långt, är dock numera förlorat och finns bara dokumenterat i EMS verkförteckningar. Trots detta förblir det ett historiskt exempel på kvinnors bidrag till den elektroakustiska musiken i Sverige, en scen där få kvinnliga tonsättare fått sina röster hörda.
Settels unika position och tidiga verk inom svensk elektroakustik, som Se upp och Afrikaresan (1972), utmanade dåtidens mansdominerade konstmusikscen. Hennes karriär på EMS inleddes bara något år innan den danske pionjären Else Marie Pade kom till studion för att realisera sina egna verk, men medan Pades musik kom att hyllas, förblev Settels i skymundan.
Music in Crisis och ”Isolation – Meinhof in memoriam”
Settels album Music in Crisis, som gavs ut på egen hand 1985, innehåller några av hennes mest intensiva verk. Albumet samlar flera av hennes kompositioner från 1970- och 80-talet, där hon med kritiskt öra närmade sig existentiella och samhällsorienterade frågor. Ett av albumets mest omtalade stycken är Isolation – Meinhof in memoriam, en komposition som fokuserar på tystnad och isolering och är tillägnad den tyska journalisten och aktivisten Ulrike Meinhof. Stycket presenterades vid text-ljudfestivalernas tioårsjubileum 1977 och blev snabbt uppmärksammat för sitt suggestiva och mångskiktade brus.
Isolation – Meinhof in memoriam är ett verk där tystnad blir en aktiv beståndsdel och där klanger av mångfacetterat brus sveper över breda ljudytor. Musiken framkallar intryck av isolation och skapar en närvaro av både ljud och stillhet, där varje brus och accent förmedlar en känsla av främmande distans. Settels hantering av tystnad och dess kontraster med ljud har jämförts med samtida ljudkonstnärer som Francisco López och Bernhard Günter. Samtidigt väver hon in en politisk dimension, som gör att verket känns lika mycket som ett konstverk som ett ställningstagande.
Experimentellt uttryck i P1 – Information? och P4
Settels kritik mot informationssamhället och massmedias trivialiteter syns tydligt i hennes verk P1 – Information?, som från början kallades Nöjen och först spelades upp vid text-ljudfestivalerna 1973. Här leker hon med fragmenterade nyhetsuppläsningar, placerade över dystra elektroniska ljudlandskap, där triviala och allvarliga budskap kontrasterar mot varandra. Resultatet är både mörkt och absurt, och avslöjar hennes förmåga att skapa en komplex ljudbild som samtidigt är tankeväckande och satirisk.
Det mer brutala stycket P4, som framfördes vid samma festival året därpå, är en föregångare till den noise-inspirerade musiken. Här används nästan inga röstfragment; istället skapas en intensitet genom elektroniska klanger som växlar mellan olika skepnader och former. Musiken är rå och direkt, med ett elektriskt och otämjbart ljudlandskap som domineras av en repetitiv klang.
En omvälvande kompositör med naturens ljud som inspiration
Förutom de politiska verken skapade Settels även musik inspirerad av naturen, där verken Landscape for three tape recorders and… (1978) och Scenario (1980) erbjuder en mer kontemplativ och pastoral ton. Landscape består av utdragna klanger och drömska landskap, medan Scenario för tankarna till fågelsång och naturliga ljud. Dessa verk visar upp en annan sida av Settels komponerande, där hon utforskar det lugna och repetitiva, ofta med långa, svävande ljudmattor som skapar en lyrisk ljudbild.
Settels bidrag till den elektroakustiska musiken är på många sätt unika. Hon rörde sig fritt mellan teman av isolation och naturens skönhet och fann sätt att låta elektroniken uttrycka det känslomässiga djupet av hennes egna erfarenheter och tankar. Trots att hennes verkförteckning är begränsad, är de kompositioner som finns kvar tillräckliga för att visa på hennes innovativa och mångsidiga skapande.
En dold pionjär som förtjänar uppmärksamhet
Roberta Settels är idag kanske mer känd som grundare av Settels Footwear, en exklusiv skobutik i Gamla stan i Stockholm. Trots hennes verksamhet inom design, finns det en djupare historia av en konstnär som drevs av att utforska ljud och skapa en egen, unik röst i en annars mansdominerad scen. Settels verk och liv visar på en väg där konst och aktivism möts, och där ljud kan användas för att utforska både det politiska och det existentiella.
Det är hög tid att Roberta Settels lyfts fram som en pionjär inom den svenska elektroakustiska musiken. Hennes förmåga att skapa tankeväckande, originella kompositioner och hennes utforskande av ljudets möjligheter gör att hennes arbete förtjänar att minnas och uppskattas. Settels plats i den svenska musikhistorien må ha varit i skymundan, men hennes verk vittnar om en konstnär med en djup förståelse för ljudets kraft och förmåga att röra och ifrågasätta.
