Med The Lost Moose gör den danska gitarristen Alex Jønsson triodebut i eget namn. Han tog nyligen examen från det kungliga danska musikkonservatoriet i Århus, där han gick Nomazz-programmet (Nordic Master of Jazz), men är numera bor han i Göteborg. Den relativt unge Jønsson (f.1985) har redan hunnit med att turnera i Europa och spelat på flera av de stora nordiska jazzfestivalerna. Den senaste tiden har han ägnat sig åt att experimentera med improvisation och ljud, vilket märks på debutskivan The Lost Moose. Trion består av Lars Greve (klarinett och saxofon) och Christian Windfeldt (trummor) som Alex Jønsson växt upp tillsammans med. De täta banden ger avtryck i musiken – trion omfamnar varandra fint och turas om
att leda.
Alex Jønsson 3 spelar en slags vemodig jazz med djupa rötter i den nordiska traditionen. Anslaget är öppet och atmosfäriskt, där de starka melodierna ofta utgör skelettet. Det är en slags eftertänksam musik, nästintill meditativ om man så vill. Jønssons bakgrund i det uppmärksammade post-pop-bandet Foyn Trio låter sig inte skylas, utan han visar prov på både fin sensibilitet och melodikänsla.
Trions vemod löper genom såväl abstraktionerna på Afraid of Heights som de mer melodiösa låtarna som titelspåret The Lost Moose. Musiken dryper av Milesblå toner och instrumenten drar liksom djupa suckar. Jønsson spelar elegant och vackert på sin gitarr, där enkelhet och känsla går före teknisk finess. Jag tänker mycket på norsk jazz när jag hör Alex Jønsson 3 och särskilt på bröderna Horntveths musik. De tycks finnas en musikalisk förbindelse mellan dem, framför allt i sättet som musiken artikuleras. Men jag hör också gamla stötar som Ornette Coleman och Jimmy Giuffre. Den senare i Lars Greves vackert återhållsamma och sjungande blås. Trumslagaren Christian Windfeldts mjuka och taktila spel är också en nyckel till att det lyfter på The Lost Moose. Alex Jønsson 3 bjuder på en stark debut och jag tror att vi snart kommer se denna unga trio blomma ut ordentligt.
