Jag måste bekänna att jag ofta får lite oroskänslor i magen när nya skivor från den svenska konstmusikens värld dimper ned. Det går inte följa någon jämnt uppåtstigande kurva precis. Högt samsas med lågt och där emellan en väldig massa som-sig-bör-musik, skakad eller rörd. Ingen har någon vidare lust att visa vart skåpet skall stå, man har det liksom på gps. Man jobbar med sitt helt enkelt och gör sitt bästa för att ge kammarmusiken en tämligen bokstavlig innebörd, med dörrmatta och allt.
Men självklart finns det bra saker, och efter Anna Petrinis skiva i höstas vågar vi väl vädra förändringens vindar? Helt otippat kommer nästa glada överraskning från ytterligare en flöjtist. Det är inte otippat för att det här handlar om Anna Svensdotter, som har drygt två decennier av nutida flöjtmusik i läppmuskulaturen och hjärtklaffarna. Det överraskande är just att det handlar om mer flöjt, denna idag rara fågel bland orkesterinstrumenten. Petrini jobbar som bekant med kontrabasblockföljt, modell Paetzold. Svensdotter med basflöjt, modell Robert Dick. En viss känsla av mobilisering infinner sig.
Anna Svensdotters skiva består av stycken skrivna mellan 1991 och 2012 där många av dem är skriva direkt för solisten. Det är faktiskt en förträfflig blandning av intressanta svenska tonsättare: Mirjam Tally, Malin Bång, Daniel Karlsson, Paul Bothén, Benjamin Staern, Ida Lundén, Fredrik Österling och Tony Blomdahl. Elektronik blir genomgående ett slags flöjtens fondfigur eller klangskugga på ett varierat men inte alltid idérikt sätt. Tallys stycke, ”Last Year’s Sun Still Glitters in the Drop of Water”, som inleder skivan, är inte det starkaste. Droppmotivet finns där, men det stannar vid något lexikalt ”poetiskt”. Jag gillar Tallys musik, oftast, men det här stycket flyter ihop med den musik som man hör (eller anar) när man får massage.
Det meditativa går att närma sig på ett intressantare sätt. Malin Bångs stycke ”Alpha Waves” utspelar sig i hjärnans frekvensregister av rang 7,5 till 13 Hz, det vill säga alfavågornas spel när vi sover eller når meditativt stadie. Liksom ”Split Rudder” som Bång skrev för Petrini handlar det om att gräva lågt ned, ett instrument med munkavle som vill tala. Det blir ett slags kontrollerad tumult som jag gillar, en bävan som slungas runt i ett luftsystem, som kvävs och befrias.
Även om strukturen är totalt annorlunda tycker jag att kampen går vidare i Daniel Karlssons ”Three Arrays of Weighted Distributions”, Stycket är det enda på skivan som ger en direkt känsla av duospel med elektroniken. Jag har tidigare hört stycket live, och som referens är det intressant hur olika det kan låta. Det jag då uppfattade som långt och utdraget känns här mer spjälkat och kanske rappare. Elektroniken är i realtid så det är nog inte märkligt att det varierar, men det vittnar också om den betydelsefulla skillnaden mellan vad som sker i ett rum och vad som sker i en inspelning.
Ida Lundéns ”HLP” utvecklar sig till en betydligt mer rytmisk komposition. Helt klart är det skivans hitsingel, i god mening, byggd på överlagringar och loopar. I klar kontrast till detta står Tony Blomdahls stycke ”RTS” som på ett intressant sätt kombinerar en i mina öron komplex mikrotonal värld med en omutlig, klotsartad struktur. Det bildar en form av naivism, fast med en alzheimersk aggressivitet. Stycket kunde lika gärna vara skrivet för elektroniken helt och hållet, men det känns att flöjten här är rätt utmaning för Blomdahl.
Alpha Waves innehåller också två fina stycken av Paul Bothén, samt av Benjamin Staern och Fredrik Österling. Anna Svensdotter ställer sig i främsta ledet som flöjtist i samtidsmusiken, hennes tekniker och känsla för de elektroniska landskapen är fantastisk. Ett extra plus med denna skiva, vid sidan av det vackra omslaget och känslan för designen, är också bredden. Nästan alla stycken bygger på kombinationen av flöjt och elektronik, men ändå finns här ett sådant brett register av olika idéer och uttryck som bottnar i ett bra urval av tonsättare. Det är en soloskiva som skiner av samarbeten. Här finns en inspiration som är viktig, och väl behövlig för det svenska konstmusikklimatet.
