Som sin första återutgivning väljer Jonas Kullhammars Moserobie en av 60-talets allra bästa svenska jazzskivor: göteborgaren Gilbert Holmströms ”Utan Misstankar” som tidigare kostat skjortan att lägga beslag på då den bara fanns i originalform på lp från 1965. Det är en fantastisk balansakt mellan den melodiska och den friare jazzen, där den senare just börjat ta form hos amerikanska musiker som Albert Ayler, Archie Shepp och John Coltrane.
En av de saker jag förknippar mest med Utan Misstankar är dess oerhörda driv. Musiken är så oerhört sammanfogad och strävar hela tiden framåt med lika stora delar nyfikenhet som lust. Holmströms solo i ”Modul” är makalöst framåtblickande då han snurrar upp tonerna i virvlar med en ton som river upp snitt i den annars ganska mjuka ytan. Arne Larsson fyller i med sin kornett med stor glöd och att de överhuvudtaget improviserar samtidigt under en stund var vid denna tid mycket ovanligt. John Tchicai, Archie Shepp och Don Cherry i New York Contemporary Five väntade lydigt på varandra bara ett par år tidigare.
Det nämnda drivet har mycket att tacka trumslagaren Anders Söderling, basisten Hans Löfman och pianisten Clas Fehling. De spelar med den äran!
Gilbert Holmström var inte enbart en god instrumentalist, hans melodiska sinne skapade underbara arrangemang på låtar med avancerad men lättillgänglig tematik. Ta exempelvis ”Tryck på alla knappar” som växlar mellan kvick unisona passager och mycket abstrakta improvisationer. Arne Larsson gör här med kraft ett av sina allra bästa solon! Det är som att han tvingar fram spelet ur kornetten. Larssons ”Disappointment” visar att även han kunde skriva låtar, låten är något av en abstrakt ballad framförd på ett för den tiden mycket fritt sätt.
Att John Coltrane fanns som en förebild för Gilbert Holmström är ingen vild gissning. Det märks på originalskivan, men kanske ännu mer under första delen av det 20 minuter långa extraspåret ”Novotec”, inspelat på Radiohuset i Stockholm i juli 1968 med pianisten Åke Johansson, basisten Sven Hessle och trumslagaren Anders Söderling. Det distinkta samspelet är här utbytt mot en mer flytande karaktär, antagligen beroende delvis på gruppens mer tillfälliga sammansättning. Det förtar dock inte musikens spänning. Det är fortfarande mycket god lyssning.
Med denna återutgivning görs en viktig milstolpe i den svenska jazzen tillgänglig. Gör dig själv en tjänst – lyssna på den!
