Fransmannen Louis-Michel Marion är en basist som ständigt överraskar och förnyar sitt uttryck, en musiker som vågar röra sig i både traditionella och experimentella sammanhang. Genom att samarbeta med en mångfald av musiker från vitt skilda genrer – som Joe McPhee, Keith Rowe, Steve Potts och Lê Quan Ninh – har han skapat sig ett rykte som en mångfacetterad artist med ett säreget sound. Marions musikaliska språk är lika bekvämt i det experimentella solospel som i samspel med andra, och hans förkärlek för dans präglar hans musikaliska rörelser och rytmiska nyanser.
Ett iögonfallande instrument och en personlig spelstil
Marion använder en kontrabas med en särskilt lång stackel, vilket gör att hans instrument sträcker sig långt upp i luften. Den visuella effekten är slående och förstärker hans uttryck på scen, där basen blir som en förlängning av hans egen kropp. Dessutom spelar han på en femsträngad bas, en ovanlig detalj som gör det möjligt för honom att nå extremt låga toner. Den femte strängen tillför en djup och intensiv klang som han har utforskat till fullo, särskilt på albumet Grounds.
Grounds – en poetisk meditation för bassträngen
Albumet Grounds, inspelat i Nancy 2012 och släppt på Emil, bjuder in lyssnaren till en meditativ och poetisk ljudvärld där Marions femsträngade bas får leva ut sitt fulla potential. Skivans undertitel beskriver den som en ”poetisk meditation för den låga strängen”, och musiken lever verkligen upp till denna poetiska beskrivning. Grounds består av en 33 minuter lång drone som långsamt förändras och fördjupas. Med en rik, djup klang och resonans skapar Marion en närmast andlig upplevelse. Trots att drone-musik i sig är en välbekant teknik, adderar Marion något unikt – kanske är det djupet och lugnet i hans spel som gör att varje ton känns laddad och fyllig. Det krävs mod och en stark känsla för att skapa något så avskalat och samtidigt fyllt av innerlig närvaro.
5 Strophes – en mångfacetterad soloplatta
Marions andra soloprojekt, 5 Strophes, är ett intressant komplement till Grounds. Denna skiva, släppt på Kadima Collective, består av fem kortare stycken, där var och en framhäver olika aspekter av Marions musikaliska bredd. Öppningsspåret är en kaskad av toner som sprider sig likt fyrverkerier – en rik ljudpalett där Marion visar sin tekniska skicklighet och kreativitet. Här använder han delvis fingerspel, en ovanlig teknik för honom som ger musiken ett ytterligare lager av dynamik och uttryck.
De följande spåren på 5 Strophes rör sig mot mer bekanta drone-landskap, men Marion håller intresset uppe genom subtila förändringar och variationer. Spåret ”First steps” har en bordun som växer och krymper medan olika övertoner rör sig genom ljudbilden. ”Who talks” inleder med en tung drone som påminner om Peter Kowalds musik, men Marion tillför vassa övertoner som skär genom ljudbilden likt knivseggar. I ”The deep motion” förändras musiken från en stabil drone till en monotont pulserande bas som skapar en hypnotisk effekt – ett smart grepp som får lyssnaren att stanna upp.
Albumet avslutas med ett lågmält men dramatiskt stycke, där en ensam ton fylls med luftiga klanger och subtila strängknäpp. Det är en melankolisk avslutning som förstärker Marions unika förmåga att skapa känslomässigt laddade ljudbilder.
Louis-Michel Marion – en basist att hålla ögonen på
Louis-Michel Marion är utan tvekan en basist med en unik förmåga att använda sitt instrument som en förlängning av sitt eget uttryck. Hans musik är både tekniskt imponerande och känslomässigt djup, fylld av subtila detaljer som gör varje lyssning till en upptäcktsresa. Grounds och 5 Strophes är två soloprojekt som visar hans konstnärskap från två olika sidor – den långsamt meditativa dronen och de mer varierade, strofiska kompositionerna. Tillsammans erbjuder de en inblick i Marions värld, där varje ton vibrerar av både kraft och stillhet. Louis-Michel Marion är utan tvekan en musiker att hålla ögonen på.
