Jakob Riis och Ann Rosén bjuder med Ris och Ros No Service in lyssnaren till ett nytt ljudlandskap på etiketten Schhh…, grundad av Rosén och Sten Olof Hellström. Med en nästan viskande abstraktion rör sig Riis och Rosén över ett brett spektrum av ljudkonst, där utforskandet av det oväntade och subtila står i centrum. Deras gemensamma kompositioner skapar ett rum där ljud är som böljande vågor, spretande detaljer och omsorgsfullt utvalda fraseringar, samtidigt som de drar lyssnaren genom ett dynamiskt och varierat spektrum.
Utforskning av gränser och rörelse
Den improvisatoriska känslan i Ris och Ros förstärks av Jakob Riis erfarenhet inom både ljudkonst och som laptopartist. Riis svarar och kommenterar Roséns ljud, och deras gemensamma insatser skapar ett samspel där gränserna mellan abstrakta ljud och förväntade strukturer testas. Roséns bidrag, som på många sätt skiljer sig från hennes verk med Syntjuntan, tar sig här en mer prövande och sökande ton, och tillsammans med Riis skapar hon ett ljudrum som andas lågmäld spänning och mystik.
Ljud som formar ett rum
De två konstnärerna låter ljudens texturer bli en rumslig upplevelse, och från en enkel frasering eller knastereffekt kan de bygga skulpturala ljudformationer som växer inför lyssnaren. I spåret Drizzling rör sig en serie ljuddroppar som långsamt övergår i en förångande effekt, en av många akustiska övergångar där ljudens ”kropp” får sin egen identitet. Liknande rytmiska inslag dyker upp i stycket Cold Coffee, där små knäppljud, elektroniskt gnissel och långa, utdragna toner skapar en nästan meditativ rytm som minner om jazz. Denna balans mellan abstrakt utforskande och lekfulla element gör Ris och Ros både älskvärd och oväntat humoristisk.
Ett älskvärt experiment i lågmäld ljudkonst
Ris och Ros No Service är en albumupplevelse som lyckas med det ovanliga: att blanda lågmäld abstraktion med en känsla av lättsam nyfikenhet. Ljudkonstnärerna Rosén och Riis gör mer än att utforska ytor och texturer – de skapar ett landskap där små detaljer spelar huvudrollen, där ljudens former och subtila övergångar får fylla rummet på ett sätt som känns både intimt och ömsint.
