”In some ways staying up in Sheffield has helped us, because we’ve developed at our own pace and how we’ve wanted to, but in other ways we’ve not got recognition for what we’ve ben doing as nobody’s known about us, really.”
Citat från en intervju med Cabaret Voltaire som Jon Savage gjorde för Sounds i april 1978. Den brittiska skribenten träffar de tre medlemmarna Chris Watson, Richard H. Kirk och Stephen Mallinder i Chris Watsons vind där industripionjärerna gjorde nästan alla inspelningar under de första åren. 1978 var året som Cabaret Voltaires musik började sprida sig utanför Sheffields avantgardescen. De var med på en Factorysamling, Rough Trade släppte en första singel, året därpå hamnade den punkiga Nag Nag Nag på indielistorna. Under 80-talet blev det mer och mer house, techno, traditionell synt och pop. Chris Watson lämnade skeppet 1981. Idag är han en mästare på fältinspelningar och naturljud (Watsons tre album på Touch rekommenderas!).
På den här boxen (tre skivor) finns gruppens tidiga experiment. Det är kul och intressant att höra precis vad som sägs i citatet ovan, hur Cabaret Voltaire utvecklades i sin egen takt, satt i Watsons rum och med lika delar upptäckariver och opposition mot dåtidens traditionella pop/rock fångade in diverse influenser (dadaism, surrealism, William Burroughs, Velvet Underground, tyska band som Kraftwerk, Can och Tangerine Dream) med högar av billiga syntar, kassettdäck, egentillverkade prylar, bas & gitarr och skapade en originell och vital plattform.
Även om de säkert kände till en del elektroakustisk musik finns inga spår av akademiska ambitioner. Nej, det är musik med extrem undergroundaura: mystisk, suggestiv, smutsig. Det politiska klimatet är närvarande ibland. Några titlar: “Police fascist state”, “Calling Moscow”, “Baader Meinhof”. Låten “Do the Mussolini (headkick)” skapade en hel del rabalder, men misstolkades totalt. Cabaret Voltaire var mot fascism och rasism.
De jobbar mycket med ord, texter som läses upp, vilket skapar en tät laddning, i kontrast mot de elektroniska ljudsjoken som växlar skepnad från repetativa klangövningar till metallisk industridub och allt därimellan. Den primitiva och hemmagjorda känslan lockar mig mycket mer än gruppens snyggare och mer kliniska musik som de pysslade med senare. Elektronisk avantgardepunk. Ett betydande dokument.
