Det är alltid kul att upptäcka något nytt. Alltid spännande med nya namn och nya sätt att närma sig musik. En av Leo Records senaste releaser presenterar en trio med för mig två helt nya musiker: gitarristen Daniel Thompson och klarinettisten Tom Jackson, båda aktiva på den sprudlande London-scenen. Den tredje medlemmen, trumpetaren Roland Ramanan, har figurerat i London under några år nu och spelar i bland annat London Improvisers Orchestra samt leder egna grupper, jag känner inte till honom så väl dock. Dessa tre relativt okända musiker skapar med skivan Zubeneschamali ett fantastiskt dokument över fri improvisation som krossar klichéer och förkastar regelverk.
Tålmodigt låter trion musiken ta form. Med stort lugn och självförtroende låter de toner och ljud majestätiskt skrida fram för att plötsligt tända på stubinerna och låta musiken explodera i små och stora skärvor. Vändningarna är blixtsnabba. På ett enda ögonblick tas en ny riktning, och gensvaret kommer omedelbart, musikerna är helt inne i musiken och samspelta så till den grad att reaktionsförmågan reduceras, kanske till och med upplöses. De tre är som en. Otroligt fascinerande.
Musiken är väldigt melodisk och trion skyr inte klanger och rytmer. Stundtals är det visserligen mer ljudskapande men ändå uppfriskande tydligt. Den rädsla för att visa instrumenten så som de verkligen är som finns i impron idag får kalla handen av denna trio. De vet hur vackert instrumenten kan låta i sig och ger dem fullt utrymme att visa upp sig. Det är underbart att lyssna till den runda träiga klangen hos klarinetten, ett sjungande gitarrackord eller en mjuk melodi från en lätt melankolisk trumpet. Ytterligare en styrka är att trion verkar så opretentiös. I bookleten skriver Ramanan att han skulle kunna tjata om frihet, akustik och annat men istället enkelt konstaterar att trion bara tyckte att det var kul att spela tillsammans och att resultatet blev ganska bra. Fötterna på jorden. Men trions musik svävar lätt bland stjärnorna.
Zubeneschamali är en uppvisning i samspel och musikalitet, i mod och tillit. Kombinationen av lugn och snabba vändningar gör musiken mycket spännande. Att man dessutom får njuta av instrumenten och deras innersta skönhet gör att denna skiva är något av det bästa jag har hört än så länge i år.
