Christopher Kings namn dyker upp här och där när det gäller återutgivningar av musik från 78rpm-eran. Förutom att han är en hängiven samlare av stenkakor och kännare av musiken från den här tiden (blues, cajun, musik från Balkan m.m.) är han ett av de stora namnen när det gäller konsten av ljudrestaurera de gamla, knastriga skivorna. Han har arbetat med skivor på Tompkins Square, Bear Family, Revenant och JSP, bland annat, och har sedan en tid även det egna skivbolaget Angry Mom Archives.
Fascinationen inför gamla inspelningar från norra Grekland och Albanien har tidigare resulterat i Don´t Trust Your Neighbours: Early Albanian Traditional Songs & Improvisations, 1920s-1930s (Hinter), Five Days Married & Other Laments: Song and Dance from Northern Greece, 1928-1958 (Angry Mom Archives) och boxen Beyond Rembetika: The Music and Dance of the Region of Epirus, Recordings 1919-1958. (JSP). De två förstnämnda samlingarna har omslag av Robert Crumb vilket även gäller A Lament for Epirus, 10 låtar med violinisten Alexis Zoumbas. En låt med Alexis Zoumbas finns även med på Greek Rhapsody: Instrumental Music from Greece, 1905-1956 (Dust-to-Digital), som jag recenserade i fjol.
Epirus ligger i nordvästra Grekland, historiskt var det en trakt som även sträckte sig in i dagens Albanien. Alexis Zoumbas föddes i Epirus, men emigrerade till New York i början av 1910-talet där han bland annat spelade in skivor med de populära sångerskorna Marika Papagika och Amalia Bakas. Spåren som presenteras på A Lament for Epirus spelades in i USA, men musiken är herdesånger, klagosånger (laments) och danser hämtade från Epirus folkmusiktradition. På JSP-boxen finns mycket av samma stil, men oftast med klarinett som huvudinstrument.
Låtarna har cimbalom i bakgrunden, men i centrum är hela tiden Alexis Zoumbas fiolspel. Ingen sång, fiolen talar, längtar och berättar. En skärande ton som river, förlänger och förhöjer en känsla. Lätt att läsa in för mycket kanske, i musiken, i Zoumbas starka, sorgesamt vackra musik, det finns uppgifter om att Zoumbas och en vän i samband med att grekerna återerövrade Epirus största stad Ioannina från turkarna i samband med det Ottomanska rikets sönderfall var inblandade i ett mord. Jag tänker att han längtade hem, men att det var omöjligt att återvända. Emigrantens klagan. Eller så var det inte så. Han dog, antagligen, någon gång på 1930-talet.
I vilket fall är det musik som inte kan åldras. Närvaron är slående. Känslan i fiolspelet överväldigande.
