Solaris må vara ett Unix-baserat datasystem, men först som sist är det faktiskt namnet på Andrej Tarkovskijs film baserad på Stanisław Lems roman. Inga bilder i i den riktningen poppar dock upp av Johan Arrias och Jonatan Liljedahls skiva för saxofon och elektronik, men ta inte det som intäkt för någonting alls.
Fem satser, Solaris Part I-V, inspelad på EMS i Stockholm 2010. Det låter fantastiskt. Ansatsen är avvaktande som ett nyfiket handslag. Liljedahl bäddar med elektroniska ljudlager som Arrias mikroatonalt flyter mellan och ovanpå. Det är statistiskt, starkt, stickigt.
De två första kortare improvisationerna utvecklas i de två efterföljande satserna. En smygande puls blir ett elektroniskt hjärtslag, brus av blås och elektronik. Jonatan Liljedahl sätter färg med sina karaktäristiskt ljudväggar, det strömmar känsligt snarare än muskulärt, motståndet ligger i musikens inre. Jag faller platt för Johan Arrias uthålliga spelsätt, befriad från konventioner. Så kantigt och så precist – jag önskar Solaris en lång omloppsbana.
- Jahr Null
