Det franska skivbolaget Baskaru har precis släppt tre album som för tankarna till ljudkonst, elektroakustik och fri improvisation. Att kategorisera dessa ljudlandskap är svårt och kanske onödigt – det handlar snarare om huruvida musiken är spännande och uppfyller sina ambitioner. För mig handlar det också om att se om den lyckas hålla min uppmärksamhet och får mig att vilja lyssna igen. Med detta i bakhuvudet närmar jag mig dessa tre verk från Gintas K, Mathias Delplanque och Stephan Mathieu – tre artister som låter lika olika som de hör ihop under Baskarus paraply.
Gintas K – Slow: mikroljud och digital melankoli
Bakom namnet Gintas K står den litauiske ljudkonstnären Gintas Kraptavicius, och på Slow utforskar han musikens minsta byggstenar. Här hittar vi en värld av digitala glitchar, små, knäppande ljud och minimalistiska gitarrsträngar som skapar en atmosfär av melankoli och eftertanke. Gintas K arbetar med precision och en ren ljudbild där varje knäpp och brus får utrymme att andas. I sina bästa stunder låter det som ett mekaniskt regn eller ett envist droppande vatten, medan vissa partier påminner om surrande trollsländor eller ilskna bin i en glasburk.
Den sparsmakade kompositionen är uppbyggd av två till tre ljud åt gången, vilket ger ett fokuserat och detaljrikt lyssnande. Ett par spår på Slow tar sig större friheter med mer intensiva bruseffekter, men överlag är skivan lugn och sammanhållen. Även om Slow inte revolutionerar genren, erbjuder den en stillsam, digital resa som skapar en stark atmosfär av vemod och introspektion.
Mathias Delplanque – Chutes: improviserad elektronisk musik
Franske Mathias Delplanque har en lång karriär inom elektroniskt experimenterande och har skapat sin egen arbetsstation med laptop, kontaktmikrofoner och diverse metallföremål, vilket ger honom stor flexibilitet i sitt musikskapande. På albumet Chutes är hela ljudbilden improviserad och inspelad live – utan pålägg och efterbearbetning, vilket ger en autentisk känsla av närvaro och spontanitet. Delplanque undviker att kalla sin musik ”elektroakustisk” och föredrar istället termen ”improviserad elektronisk musik”.
Albumet präglas av små nyanser och skiftningar i ljud, med fragment av fräsande elgitarr som ibland sticker ut som taggar i ljudmattan. De fria, abstrakta partierna är fascinerande men känns kanske mest levande i en livesituation. Där albumet briljerar är i de spår som bygger på en enkel puls eller drone – då får musiken en industriell, kylig ton som vaggar in lyssnaren i en mörk, mekanisk värld. Chutes är ett mästerligt exempel på hur subtila ljudskiftningar kan skapa en stark atmosfär av både obehag och förundran.
Stephan Mathieu – Un Coeur Simple: drömsk drone med historiska ekon
Den mest kända av de tre artisterna är förmodligen Stephan Mathieu, vars Un Coeur Simple komponerades som en del av en teateruppsättning av Gustave Flauberts novell Un Coeur Simple. Här får vi en musik som långsamt rör sig framåt i djupa, droneinspirerade lager – en ljudmatta som nästan påminner om massiva, gråsvarta kolosser som sakta glider över horisonten. Mathieu kombinerar gamla och nya instrument, bland annat Colombia Phonoharp, viole de gambe och ARP 2600, för att skapa en unik ljudbild som rör sig mellan det förflutna och nutiden.
Det sjätte spåret, ”Devenir sourd”, skiljer sig från resten av albumet genom att använda gamla körinspelningar från 20- och 30-talet, vilket skapar en närmast spöklik atmosfär som känns som ekon från en svunnen tid. Även spåret ”Félicité” stannar upp och lyfter fram långsamma, dröjande strängplockningar som fördjupar den melankoliska känslan. Albumets avslutande drone-stycke, ”Trace”, sträcker sig över femton minuter och får gott om tid att utvecklas och transformeras. Den långsamma progressionen ger en hypnotisk känsla där ljuden nästan smälter ihop med tystnaden.
Ett unikt släpp för rätt ögonblick
Dessa tre album från Baskaru kräver rätt tid och plats för att kunna uppskattas till fullo. Det är musik som inte nödvändigtvis passar för bakgrundslyssning utan som snarare kräver en meditativ lyssnarinställning. I sitt samspel mellan improvisation, ljudkonst och elektronisk experimentlusta erbjuder dessa album en fängslande upplevelse för den som vågar dyka in och låta sig föras bort.