Efter ett par års flitigt turnerande har det det norska experimentella rockbandet Karokh slagit sig till ro och släppt det efterlängade debutalbumet på Brooklynetiketten Loyal Label. Bandet kommer från Oslo och består av sju medlemar med ett förflutet i konstellationer som Skadedyr, Ich Bin Nintendo, Monkey Plot och Wolfram. Karokhs musik kretsar kring sångerskan Ina Sagstuen och musiken rör sig mellan noiserock, postpunk, jazz och fri improvisation.
Karokh tycks ha tagit god tid på sig för att lappa ihop sina låtar, där leken med uttryck framtstår som en särskilt framgångsrik strategi. Det hörs också – resultatet är lika vagt i konturerna som eklektisk. Albumet innehåller åtta låtar som spänner från den skronkiga postpunkrökaren Flowers Every Day till den avslutande rymdballaden Into the Wild. Där emellan bjuds det på rapsodisk ordleksmonotoni, skev surfrock och fastnaglande gitarrattacker. Men här finns också mer finstämda stunder, som den inlyssnande och jazzfolkiga Tjusder, där Sagstuens röst omfamnar tuffande jazztrummor och Milesblå trumpetstötar. Det är stundtals enastående.
Det är förstås svårt att bortse från Sagstuens ledande roll i musiken, även om bandet nog snarare vill betrakta sig som en platt organisation. Men det ska sägas att musikerna i Karokh gör ett styvt jobb, det kan jag inte ta ifrån dem. Men trots det så är det sångerskan som är det stora fyndet (var kommer föresten alla fantastiska norska sångerskor ifrån?). Att hon har stor potential märks, hon hanterar såväl de sametslena örhängena till de mer yviga och tonsvängande gesterna. Hon påminner mig mycket om den svenska sångerskan, tillika ena halvan av duon Wildbird & Peacedrums, Mariam Wallentin. Det märks kanske allra tydligast på Song from a Coast. Det finns något i omfånget och det kraftfulla uttrycket som de delar. Om vi ska gå tillbaka till kollektivet igen så har Karokh presterat en explosiv debut, där allvar, humor och lekfullhet går hand i hand. Jag ser fram emot att höra mer från bandet och framförallt av Ina Sagstuen.
