Kategori: Recension

Att Christian Fennesz så småningom skulle göra ett soundtrack är inte förvånande. Nu är det här (inspelat till största del 2010-2012) och det hör till österrikaren Edgar Honetschlägers Aun – The Beginning and the End of All

En skitdum idé, tänker jag förstås. Att begränsa musiken till en plats. Inget fel på Östergötland, några av mina bästa och mest kreativa och underbaraste vänner knyter an till denna trakt. Men vad tänker ni på

Solaris må vara ett Unix-baserat datasystem, men först som sist är det faktiskt namnet på Andrej Tarkovskijs film baserad på Stanisław Lems roman. Inga bilder i i den riktningen poppar dock upp av Johan Arrias

Med tre år på nacken slår Syntjuntan till med sin första skiva – Early Years. Sedan 2009 har Ida Lundén, Ann Rosén och Lise-Lotte Norelius haft workshops, sytt syntar och skapat ljud, tillsammans med andra och

På Midtown Manhattan, högt över gatorna, spelade White Out in duoimprovisationerna som samlats på nya skivan Asphalt and Delay. Sedan 1995 har Lin Culbertson och Tom Surga spelat tillsammans under namnet White Out och som profilerade

Jag gillar det här. På samma sätt som jag gillar de där gamla idéerna med artists books fyllda av dokumentationer av någonting som har hänt, eller, för den delen, de skakiga superåttafilmerna som de konceptuella

Med det äkta paret Cecilia Wennerström (tenorsax och altflöjt) och Sven Larsson (bastrombon och didjeridoo) i förgrunden ger sig Wennerström Larsson Explicity ut i den fria jazzen. På bas hör vi Filip Augustson och på trummor

Den franske saxofonisten Stéphane Rives är verksam och bosatt i Beirut. Han har sagt till mig, att det inte fanns någon plats för honom på den franska scenen. Där gällde upptrampade vägar. För en så

Nog blir jag litet förvånad, då jag lägger på Sevals skiva. Fred Lonberg Holms namn framkallar förväntningar på hur cellospelet kommer att låta. Samma med David Stackenäs gitarr. För att inte tala om Sofia Jernberg.

Som sin första återutgivning väljer Jonas Kullhammars Moserobie en av 60-talets allra bästa svenska jazzskivor: göteborgaren Gilbert Holmströms ”Utan Misstankar” som tidigare kostat skjortan att lägga beslag på då den bara fanns i originalform på lp